Ann-Sofie

Äntligen är de här!
Halv tio hämtade chauffören upp mig, vi skulle åka till flygplatsen för att hämta tjejerna. Vad stressad och orolig man kan bli av en så enkel sak, när man inte kan kommunicera. Jag tänkte, var ska han släppa av mig? Väntar han där på oss, eller åker han och parkerar bilen? Hur ska jag hitta tillbaka till bilen? Varför kör han så sakta, planet har ju landat? Det visade sig att det gick bra! Chauffören körde direkt och parkerade, sedan följde han med mig och hämtade upp Caroline och Frida. Vi fick vänta nästan en timma, inte konstigt att han kört sakta. Det känns verkligen skönt att ha dem här. Men samtidigt tänker jag, Vad har jag lurat dem in i? Frida är jätteledsen och saknar pojkvännen. Caroline, tänk om hon träffar någon här!!! och blir kvar!!! Vi har ställt våra döttrar utan fast anknytning (inget hem) i Sverige. Det lät så spännande och fräckt att bo i Kina i två år, en storstad som Shanghai, leva lyxliv ett tag. Tjejerna sa, självklart ska vi göra det! Det är inte så enkelt, just nu är det faktiskt de negativa tankarna som tar lite överhanden. Kanske borde jag inte skriva så här utan bara berätta om allt fräckt? Visa glada bilder och bilder på god mat på restauranger? Beskriva vår gymclub som hör till compoundet där vi bor, snygg pool, alla tänkbara träningsredskap möjlighet till personlig tränare? Bilden ni ser längst upp i mitten är förresten utsikten från vårt vardagsrum som jag sitter och ser ut över just nu när jag skriver, snygg va? MEN, jag gillar altanen hemma i Skogen, där har jag vänner som jag kan ta en fika med! Luften är sval och ren. På semestern seglar vi längs kusten. Finns ingen vackrare plats på jorden än Gåsöskärgården utanför Lysekil och det har jag lämnat! Nu ska jag för första gången försöka våga mig på att ensam gå utanför vårt område (Compound) och se om jag kan handla toapapper, lite frukt och grönsaker...har inte varit där utan chaufför eller Anders. Fortsättning följer, blir jätteglad för kommentarer, ok att bara skriva: jag var här och läste. Kram på er!
Ann-Sofi drama

Låter lite skrämmande

Svar: Det är det!
Ann-Sofie Corneliusson

David

Jag var här och läste. ;)

Svar: Tack för det!
Ann-Sofie Corneliusson

Margareta Kagebo Dahlgren

Hej!
Så läskigt det måste var att ryckas upp med rötterna. Ni är modiga tycker jag. Tänk på att det är det man inte gör som man ångrar.
"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"
Kram Maggsimalone

Svar: Tack för dessa ord! Det var ju så vi tänkte.Jag känner mig mycket vilsen och ganska ensam. Skönt att ha tjejerna här, men oj vad jag längtar efter Andreas! Jobb, hus och vänner. Blir mycket glad av att du skriver till mig. Kram
Ann-Sofie Corneliusson

Elisabet Corneliusson

Hej igen!
Läste i lite fel ordning. Är inte van med blogg:-)
Många tankar hos dig och er... Klart det känns konstigt på många sätt i en del av världen som är så olik våran...men du kommer att vänja dig och hitta dina guldkorn i vardagen. Kramar

Cecilia Larsson

Ni är så modiga som vågar! Sverige finns kvar och tänk vilka nya erfarenheter ni kommer återvända med! Nya vänner att fika med får du snabbare än du tror!
Vi kommer sakna dig på jobbet!
Kram
Cissi

Svar: Saknar er redan!
Ann-Sofie Corneliusson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress