Ann-Sofie

Snäll Ayi
Jag vänjer mig nog inte vid det här riktigt, att ha en ayi som städar, tvättar, stryker och lagar mat till mig. Vi har en jättegullig ayi. Vet inte om jag vågar fråga om jag får ta kort på henne? Idag när vi kom tillbaka från fakemarket, där jag köpt lite presenter till Andreas, så hade jag så ont i huvet. Ayi var hemma och städade som bäst när vi kom in med shoppingpåsar....
Var tvungen att ta en huvudvärkstablett och lägga mig en stund....medan Ayi städar, stryker och fixar middagen till i kväll.
Visst är det skönt för mig!  Men det känns som om jag borde gå ut i köket och hjälpa henne lite, stackarn. Jag tackar henne så fort hon går förbi mig och försöker se glad ut. Nu låg jag där i sängen och hon frågar "hen lei ma"? Är du trött? Klappar mig på benet och ler. Vet ni hur man ska hantera ett sånt läge? Kändes som jag låg på sjukhus och syster kom in. Elller som jag var fem år och mamma klappade mig.
 
Här har hon lagat fyra rätter som hon täckt över med plastfolie och ställt på vårt matbord. En kötträtt och tre grönsaksrätter....sen måste jag sätta på riset!!! och kanske värma på lite. Anders mannen i huset som förväntar sig mat på bordet när han kommer hem efter arbetet. Han kommer inte på ett par timmar ännu och då kanske maten svalnat lite. Ni förstår! Jag lever som en hemmafru på femtiotalet! Hur ska det gå att komma hem till verkligheten igen?!
 
 
 
Det gick bra, vi blev inte ovänner Caroline och jag. Fick tag på flera fina pike´tröjor till Andreas och två långärmade, La coste, Ralph Lauren och Gant, fint ska det vara på sonen. Äkta vara är det nog inte men det kändes som fin kvalite´ vi får hoppas att de håller efter några tvättar också. 
Nu blir han fin när han går till jobbet!
 
I morgon ska vi ha kineslektion igen, det var ett tag sen nu efter Malaysia. Måste plugga lite. Det är så svårt att lära sig detta språk. Finns inget att referera till liksom, inget som liknar nåt annat. Jag har fått höra att det är nyttigt i min ålder att lära ett nytt språk, för att hålla hjärnan igång, en arbetsterapeut har sagt detta, då måste det vara sant? Alltså måste jag kämpa på!
Zaijian! (hej då, eller vi ses!)
Maggan Kagebo Dahlgren

Härligt liv att få så mycket hjälp hemma men jag förstår samtidigt att det måste kännas obekvämt. Vi är ju inte vana att leva så vi som är döttrar till sylta o safta generationen. Försök ändå att njuta av det!! Snart är du tillbaka i Sverige och får göra allt själv!

Svar: Ja, visst snart är det tillbaka i ekorrhjulet igen. Ville bara förmedla att även om det känns väldigt lyxigt så är det inte helt bekvämt, dubbla känslor, eller flerdubbla kanske...och motstridiga
Ann-Sofie Corneliusson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress