MEN jag tar det inte för givet! Tycker inte det är självklart att just jag ska ha dessa möjligheter. Det är inte heller dessa ytliga företeelser som är viktigast för mig i mitt liv. Det som är viktigast för mig är min familj, min man mina barn, släkt och inte minst mina vänner!!! Att ha människor runt omkring sig som man kommer nära som man delar värderingar med är den största glädjen i mitt liv. Det är inte självklart bara "gamla vänner och släktingar, kan lika gärna vara nya.....Vad är det som gör att vissa människor bara går in i ens hjärta? Måste här berätta om Andreas, han har en nära vän, de gillar verkligen varann, vännen är döv och Andreas är synskadad, de kan inte prata med varann, egentligen inte göra något. Bara sitta nära, stå nära, skratta ,klappa på varann. De väljer alltid varandra, ingen annan är lika bra. Båda är glada när de är tillsammans, de kan sitta hela dagar brevid varandra och vara nöjda. Vad är det? Personkemi?
Känns ju som något magiskt?
Åh vad mysigt att höra om Andreas. Och du, känn verkligen att du får lov att njuta av tillvaron! Kram /anne
Vi saknar dig på jobbet! Men det vet du ju redan!! 😜👍Ta vara på din go'a tid, det är du värd!! Tids nog kommer vi köra skiten ur dig igen! KRAM från en vän.
Vad vackert du skriver Ann-Sofie, tack för att du delar med dig. Kram Malin
Du är makalös på många sätt - Anders är makalös på lika många sätt och relationer är något fantastiskt- puss på dig
Jag är glad att kalla dej min vän.
KRAMAR
Du skriver så fint jag känner som Andreas med sin vän, det är atttid så mysigt då vi träffas! Du är värd det allra bästa! Underbara DU! Kram från ett sommarvarmt Marsa Alam, Egypten!!!
Hej Ann-Sofie!
Det är väldigt intressant att läsa det du skriver! På sista tiden har jag haft möjlighet att läsa dina inlägg. Framförallt är det väldigt intressant det du berättar kring Andreas. Du och jag har ju aldrig varit så nära varann lokalmässigt på jobbet, så jag har liksom inte lärt känna dig och fått möjlighet att lära mig om honom tidigare. Du beskriver allt så himla nära och känslomässigt djupt. Det riktigt lyser kärlek genom dina ord! Vilken fin människa du är!
Jag känner väldigt väl igen de symptom du beskriver som rör stressen; detta att glömma saker, vad man har sagt, kommit överens om... Jag har inte känt igen mig själv på sistone och just detta med glömskan är en väldigt otäck och skrämmande känsla. Jag jobbar med mig själv och försöker verkligen skärpa mig och unna mig att ta det lugnt mellan varven, men helt plötsligt är man åndå inne i det där allt snabbare snurrande hjulet igen... Det gäller verkligen att vara vaksam!
Passa nu på att unna dig att njuta av detta spännande äventyr som du har fått möjlighet att uppleva! Det kommer att bli ett fint minne längre fram!
Kram Viola
Du är värd att då uppleva lyxhustrutillvaro just nu. Lev i nuet och njutit av det och släpp all duktighet och måsten.
Du är en sån inkännande och varmhjärtad person som verkligen ser andra!!! Ditt arbete kräver mycket av sociala kompetenser och som du skrev en annan dag, en mamma slutar aldrig att se till sina barns bästa. NI har dessutom ett barn som är helt beroende av andras omvårdnad, ansvar och välvilja. Du är en person som månar så om andra och då blev det för mycket. En erfarenhet att ta till sig, man måste stanna upp ibland och se hur mycket ens ork räcker till och se vad som inte kan väljas bort.
Ni är en fantastisk familj, ni gör mycket tillsammans och har en styrka ihop.
Jag är glad att få vara er vän. Kram C
Vad trevligt att ta del av din blogg och lära känna dig lite som vuxen. Vi har ju bara våra barndomsminnen ihop. Hade varit kul att prata mer i Lysekil. Kram
10