Två år i Cascais - Idag är det tomt i hjärnan...

Det är väl som det brukar då, skulle några säga. Och jag vet vilka ni är!!!

Om en liten stund ska jag och Frida gå på kompisdate. En nyanländ familj, med en son i Fridas ålder. Vi ska träffas mamman, Frida, sonen och jag. Är ju lite konstlat men säkert trevligt. Vi får ju liksom hålla ihop vi svenskar här. Nu börjar det bli min tur att visa och hälsa nyanlända välkomna hit. Jag tycker förstås att jag inte kan så mycket än, det finns några här som bott här länge. Men de kanske nte orkar ta hand om alla nya som kommer? Ibland får man ställa upp! Lät som det var ansträngande, så är det inte. Men det tar på krafterna att vara trevlig....när det inte är något naturligt, så att säga. :).

I skrivandes stund städar vår ayi golvet här runt benen på mig. Får lyfta så hon kommer åt att torka golvet....är inte helt bekväm med detta ännu. Men hon är glad, pratar massor med Frida, som översätter. Tydligen jobbar hon hos en annan svensk familj i compaundet också, känner inte dem! Hon hade med sig ett meddelande från dem på engelska som hon ville att Frida skulle översätta. De hade åkt till Sverige över ledigheten som kommer nu, Nationaldag nästa vecka!

Berättade jag att hon blev glad när vi kom tillbaka efter sommaren? Jag fick en kram! Hon är så gullig och glad vår ayi. Jag tror att hon har ett ganska bra liv jämfört med många andra ayisar, hon har familj två flickor o man som alla bor här i Shanghai. Många har sina familjer långt ut på landsbygden och träffar dem bara en gång per år, till Kinesiska nyåret. Då är det nog svårt att vara glad.

I kväll ska jag gå på balett, för första gången i mitt liv! Svan sjön. Ska bli spännande.

Väder idag: Lätt dis (förmodligen ganska dålig luft) 29 grader, vindstilla. Lagom luftfuktighet.

Femtioåringen.....fortfarande åldersnojja, hur länge sitter det i? Många rynkor är det runt ögonen....

Nu måste vi gå så vi inte missar daten! Kram

Ann-Sofie