Idag är det tomt i hjärnan...

Det är väl som det brukar då, skulle några säga. Och jag vet vilka ni är!!!
 
Om en liten stund ska jag och Frida gå på kompisdate. En nyanländ familj, med en son i Fridas ålder. Vi ska träffas  mamman, Frida, sonen och jag. Är ju lite konstlat men säkert trevligt. Vi får ju liksom hålla ihop vi svenskar här. Nu börjar det bli min tur att visa och hälsa nyanlända välkomna hit. Jag tycker förstås att jag inte kan så mycket än, det finns några här som bott här länge. Men de kanske nte orkar ta hand om alla nya som kommer? Ibland får man ställa upp! Lät som det var ansträngande, så är det inte. Men det tar på krafterna att vara trevlig....när det inte är något naturligt, så att säga. :).
 
I skrivandes stund städar vår ayi golvet här runt benen på mig. Får lyfta så hon kommer åt att torka golvet....är inte helt bekväm med detta ännu. Men hon är glad, pratar massor med Frida, som översätter. Tydligen jobbar hon hos en annan svensk familj i compaundet också, känner inte dem! Hon hade med sig ett meddelande från dem på engelska som hon ville att Frida skulle översätta. De hade åkt till Sverige över ledigheten som kommer nu, Nationaldag nästa vecka!
Berättade jag att hon blev glad när vi kom tillbaka efter sommaren? Jag fick en kram! Hon är så gullig och glad vår ayi. Jag tror att hon har ett ganska bra liv jämfört med många andra ayisar, hon har familj två flickor o man som alla bor här i Shanghai. Många har sina familjer långt ut på landsbygden och träffar dem bara en gång per år, till Kinesiska nyåret. Då är det nog svårt att vara glad.
 
I kväll ska jag gå på balett, för första gången i mitt liv! Svan sjön. Ska bli spännande.
 
Väder idag: Lätt dis (förmodligen ganska dålig luft) 29 grader, vindstilla. Lagom luftfuktighet.                                                                                                                                                                                                                                       
                                   
 

Femtioåringen.....fortfarande åldersnojja, hur länge sitter det i? Många rynkor är det runt ögonen....

Nu måste vi gå så vi inte missar daten! Kram
 
 
 
 

Kommentarer

  • Anne-Lie Alvelind
  • 2014-09-26

Vad härligt att du nu kan återgälda och ta hand om andra nykomna!!
Läser med stor förtjusning din blogg från de första månaderna och märker att jag efter en månad har det ungefär som dig. Fortfarande spännande och massor att upptäcka men också lite frustration och en saknad efter vänner och det "vanliga livet". Har nu varit i BK i fyra veckor och känner att jag behöver söka mig ett socialt nätverk. Förra gången var det mkt lättare att träffa andra i samma sits då barnen var med och gick i skolan och det föll sig naturligt.
På måndag åker Lars till Kambodja på några dagar och det blir första gången jag är ensam i mitt nya hemland. Känns lite pirrigt då man inte har ett nätverk runt sig om ngt skulle hända. Men som sagt, då läser jag lite ur din blogg och känner att det här fixar sig.

Svar: Vad härligt! Att du läser. Jag har sett dina inlägg på facebook och tänkt mycket på dig. Vi är ju ganska nära varandra, men ändå är det långt. Det är stor skillnad att flytta så här när man har barn som är små eller i skolåldern, vi var ju i USA då och du i Bryssel (va?). Kulturen var ju mer lik vår också. Första gången Anders "lämnade" mig här i Shanghai tyckte jag var riktigt tufft. Men du har rätt, det blir bättre, och sen är man så glad att man gjorde detta, ett äventyr är det som vi har turen att få uppleva!!! Ha det bra och ta vara på tiden....snart är vi hemma i ekorrhjulet igen. Det är bra det också. Kram
Ann-Sofie Corneliusson

  • Margareta Kagebo Dahlgren
  • 2014-09-30

ÅÅÅÅååå fina du, denna bilden tog väl jag? Nostalgi!

Svar: Bilden är tagen i Xinttiandi, var det du? Kanske det var! :)
Ann-Sofie Corneliusson

Skriv en kommentar








Tema Dialog gjort av Mimmi Thorneus